Jo då barfota blev det. Trots både blåst och diverse småsten.
Startade den milslånga löpningen med att springa ca 15 min i skor, tänkte att det var bra att värma upp kroppen först och få in steget.
Sen åkte dojorna av! Förstod inte varför människor undvek min blick när jag sprang där med skorna på händerna och fötterna barfota på den lite avsides asfaltsvägen..
Det gick förhållandevis bra att springa. Sätter nog ned foten lite för mycket på trampdynan, behöver jobba på att landa lite plattare med foten. Men efter kanske 3-4 km så gjorde sig mes-huden sig till känna. Regnet började komma och fotsulorna började kännas möra. Skor på och lunka hem resten av vägen.
Väl hemma insåg jag att blodblåsor började utvecklas. Sådär rolig insikt. Så ett ord av visdom skulle vara att börja gå lite barfota först för att bygga upp huden. Eller springa kortare sträckor barfota än vad jag gjorde, första riktiga löpsträckan jag sprang. Det är ju bara att snöra på sig skorna igen, så kan du dra milen som vanligt.
Ha en härlig kväll!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar