Bloggens dominant är på plats för att rapportera om sina bravader och Apans tillkortakommanden.
Sedan sist har det blivit ett joggpass och ett fartlekspass. Joggpasset var lugnt och skönt och jag tror jag ska sluta tracka ner på mig själv över bristen på kvalité över de passen. Känns det som att det är den sorts pass som jag vill köra så är det ok. Fartlekspasset idag på 35 minuter var bra, mycket kortare ruscher och några lite längre sträckor under maxtempo. Hade inte planerat innan vad det skulle bli för pass utan det blev bara så, helt rätt för min del. De längre passen som jag siktar på (2 h och uppåt) är på gång, de växer fram nu under våren, känns det som.
Mycket känslor här nu och när man pratar om sånt så är det ju ofrånkomligt att komma in på ämnet Apan. Om något så är han ett objekt som skapar starka känslor, tänk något i stil med det du känner när du gör misstaget att dra den där sista shoten på krogen; det börjar snurra i skallen, vattnas i munnen och du... ja Ni vet vad jag menar. Han har ju kommit tillbaka till svensk mark igen där han för en undanskymd tillvaro på Götets bakgård. Hans senaste träningsrapport till mig var att han kört lite hemma. Jag blev inte lite förvånad när jag såg att han lagt upp klipp på youtube på direkten. Personligen så hade jag hade gett honom svart bälte på direkten, enligt mig har han allt: Koordination, inlevelse och inte minst ett jävlar anamma!
Avslutar med att tipsa om det som inlägget egentligen skulle ha handlat om. Träningstekniken "Grease the groove", kör detta på brädan nu för tiden. Sammanfattas bra här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar